Rätt byggprodukt på rätt plats?

Idag håller jag föredrag på fasaddagen i Göteborg. För både byggherrar och industrin är det viktigt att kunna säkerställa att man har rätt byggprodukt på rätt plats. Ytterst handlar det så klart om att man byggnaden, med ingående material och produkter, har de egenskaper som behövs. För brandskydd handlar det om allt från brandmotstånd, reaction to fire, tillförlitlighet för tekniska system eller responstider för larmsystem. Dessutom ska egenskaperna bibehållas tid. Om de inte egenskaperna bibehålls så måste man kunna underhålla de eller byta ut de så att brandskyddet inte försämras över tid.


Skyldigheten att använda lämpliga byggprodukter i en byggnad framgår i PBL - i princip betyder det rätt bygg produkt på rätt plats. Det finns flera sätt att visa att byggprodukterna har rätt egenskaperna. Vanligast är genom märkningar, såsom den europeiska CE-märkningen, svenskt typgodkännande eller frivilliga märkningar som SP:s P-märkning. Den 1 juli 2013 kommer det att blir stora förändringar på området genom att CE-märkning blir obligatorisk inom det harmoniserade området (dvs. där europeiska metoder finns). Och i dagarna lämnade Boverket en rapport som föreslår att systemet för typgodkännande försvinner. Beslut är dock inte taget än.


CE-märkningen är en gemensam europeisk märkning som i princip innebär en kvalitetssäkrad innehållsförteckning. Det innebär att man ska kunna lita på att de egenskaper som beskrivs för produkten stämmer. Dock måste byggherren själv säkerställa att produkten verkligen uppfyller kraven för det tänkta ändamålet. Det kan t.ex. innebära att en tapet som är CE-märkt och som kan användas i södra Europa inte uppfyller de svenska kraven då vi har tuffare krav på begränsning av rökutveckling.


Typgodkännande är ett nationellt system för märkning som garanterar att byggreglerna är uppfyllda för en avsedd användning. Liksom för CE-märkningen måste man alltså säkerställa att användningen är korrekt, men med förenklingen att typgodkännandet då garanterar att själva byggreglerna i Sverige är uppfyllda. P-märkningen är ett frivilligt system som liknar typgodkännandet genom att den också betyder att byggreglerna är uppfyllda. Dessutom kan P-märkta produkter innehålla kvalitetsegenskaper. T.ex. att en glasruta ska vara transparent- vilket faktiskt inte är ett krav i CE-märkningen.


Jag gick i helgen förbi ett bygge av en tillfällighet. Utanför den avspärrade byggplatsen låg skivor staplade - några hade redan blivit monterade på fasaden. Av ren nyfikenhet tittade jag närmare på skivorna och noterade att produkterna var CE-märkta. Eftersom byggnaden var en 5-våningsbyggnad gäller byggnadsklass Br1. Det innebär att fyra brandskyddskrav på ytterväggen enligt BBR ska vara uppfyllda. Standarden som produkterna var CE-märkta enligt kunde dock endast verifiera två av dessa egenskaper. Som bäst kan alltså hälften av brandskyddskraven för produkten uppfyllas. Och enbart ett av dessa krav, ytskiktskravet, verkar ha varit uppfyllt. Ett eller två rätt av fyra känns inte tillfredsställande. Möjligen kan så klart analytisk dimensionering ha tillämpats för att verifiera avsteg från fasadkraven genom kompenserande brandskyddsåtgärder - men det känns som en longshot.


Just verifieringen av byggprodukters egenskaper är en sak jag kommer att trycka på utbildningsserien jag håller i slutet på mars. Där kommer jag också trycka på vikten av att byggherren i sin kontroll säkerställer rätt egenskaper för byggprodukterna. Med de märkningssystem som finns är förutsättningarna goda för att säkerställa att kraven uppfylls. För kommunen finns det så klart skäl till att i tillsynen uppmärksamma detta. Vid det arbetsplatsbesök som kommunen är skyldig att göra kan just detta vara en av de saker som bör kontrolleras - används rätt byggprodukt på rätt plats?