Branden på studentboendet i Göteborg

Förra veckan deltog jag på platsbesöket för den inträffade branden på studentboendet i Göteborg. Det var ett välarrangerat besök genom samverkan mellan Räddningtjänsten Storgöteborg och BIV. Jag hoppas att det kommer fler sådana möjligheter även i andra städer. Utan samverkan med räddningstjänsterna har vi inte den möjligheten så stort tack för det! Som vice ordf i BIV vill jag uppmana räddningstjänster att fortsätta utveckla det samarbetet - ta kontakt med era lokalgrupper!  Det är oerhört givande att samla olika kompetenser efter en olycka för att fånga in ett brett perspektiv. En förutsättning för bra erfarenhetsåterföring. Genom det kan vi få bättre byggregler, bättre projektering och utförande, bättre kontroll och tillsyn, bättre insatser och restvärdesräddning och så vidare.


Jag vill inte föregå de utredningar som görs om branden men nämner några saker om byggnaden och vad som är troligt. Byggnaden, flerbostadshus i fem våningsplan, uppfördes 2004 och är alltså byggd enligt BBR. I byggnaden finns ett atrium som omgärdas av lägenheterna som har utrymningsvägar via loftgångar som vetter mot atriet. Det finns både sprinkler och brandgasventilation av atrium-delen. Även dörrstängare på lägenheterna. Men det var inte en brand i atriet som var aktuell. Branden inträffade i en lägenhet på översta våningsplanet. Brandförloppet är inte klarlagt i detalj, men det troligaste är att branden har spridit sig via fönstret och upp via takfoten. På vinden har sedan brandens spridning blivit omfattande och svårsläckt. Om inte utredningen visar något annat så är detta en av de, tyvärr vanliga, vindsbränderna - som spridit sig via takfoten.


Vi har ett stort bestånd av byggnader med vindar som är sårbara för brand. Riskerna finns främst i flerbostadshus och radhus. Följderna är främst egendomsskador - hela eller stora delar av vinden brinner av. Vad jag själv känner till så har inte personer utanför startbrandcellen skadats allvarligt eller omkommit - oavsett så är det ovanligt. Risken finns också för att underliggande lägenheter skadad eller förstörs. Särskilt om vid användning av lätta bjälklag mellan lägenhet och vind. Boverket har gett informerat om detta vid två tillfällen, 2003 och 2008.


Beståndet av "riskbyggnader" från åren 78-82 är det största, men riskerna finns både i äldre och nyare byggnader. Brandskyddsföreningen konstaterade i en utredning år 1987 att det inte år lönsamt att stärka sektioneringar efteråt. En ny djupare analys skulle vara intressant, och som dessutom borde analysera takfötterna. Ett tecken på att det inte är lönsamt att göra åtgärder kan vara att If:s skadereglerare säger till TV4 att det är fel på byggreglerna. Försäkringsbolagen har trots allt känt till att reglerna inte ger ett tillräckligt egendomsskydd sedan 80-talet. Under förutsättningen att försäkringsmarknaden fungerar borde alltså försäkringsbolagen för länge sedan gett premiesänkningar till de kunder som har byggt bort riskerna.


Jag ser att det finns två viktiga frågor rörande vindsproblematiken. (1) Hur hanterar vi det befintliga byggnadsbeståndet och (2) hur förebygger vi i nya byggnader. 


För den första frågan ser jag dels att försäkringsbolagen bör ta ett större ansvar för brandskyddet av egendom. Om problemen är så pass stora bör det gå att motivera åtgärder i efterhand. Om inte, så hjälper det inte att skylla på byggreglerna. Möjligen hjälper det försäkringsbolagen genom att byggherren/fastighetsägaren då får stå för hela kostnaden för det förebyggande brandskyddet medan försäkringsbolagen tar intäkten i form av lägre skadekostnader. Eftersom det inte är troligt att vi kan bygga bort riskerna i det befintliga beståndet är det av största vikt att vi blir bättre på räddningsinsatser mot brand i vindskonstruktioner. Behovet konstaterades redan av Brandskyddsföreningen 1987 och nyligen togs det upp av Lasse Nelson i MSB:s Tjugofyrasju. Vi behöver helt enkelt bli bättre på konstruktionsbränder.


För den andra frågan så tror jag att vi delvis har samma problem med konstruktionsbränder i byggreglerna och det byggnadstekniska brandskyddet. Både vid insats och för förebyggande har vi bra kännedom om rumsbranden, dvs. en brand i en brandcell som inte är alltför stor. Kraven i reglerna är dock inte perfekta och det finns åtskilligt som kan gå fel som gör att branden blir större än rumsbranden - även om det ändå är relativt få bränder som utvecklar sig så. Eftersom vi har få, eller inga krav inuti konstruktionerna finns det en sårbarhet som drabbar egendomsskyddet. I nya BBR 2012 finns dock ett antal förbättringar. Takfoten måste utföras som avskiljande konstruktion, dvs. den ska inte agera brandspridningsväg till vinden. Det innebär att byggbranschen nu behöver tänka om vad gäller luftade takfötter och brandskydd. Möjlighet finns alternativa lösningar. Samtidigt så är kraven på sektionering av vinden tydligare. Det är en intressant fråga att ta med sig i utredningsarbetet av branden - om byggnaden hade uppförts med BBR 2012 - hade vi då undvikit den omfattande brandspridningen?