Efter Mjölbybranden: Onyanserad debatt om cellplasten

Efter branden i Mjölby har så åter cellplastens varande kommit upp på tapeten igen (Nyteknik, DN, Brandskyddsföreningen). Det är förståeligt efter en tragisk händelse men det är också lätt att diskussionen blir onyanserad. I det aktuella fallet hade troligen inte cellplasten något att göra med de personskador som inträffade. Däremot bidrog den säkert till den omfattande brandspridningen i byggnaden. Och det finns flera fall med liknande konsekvenser - inga personskador men stora egendomsskador.


Är det då förkastligt att bygga med cellplast? Borde cellplasten rentav förbjudas? Sant är att egendomsskadorna kan bli mycket stora för vissa typer av cellplast. Och visst finns risken för personskador även om den är liten. Men om vi börjar med materialet i sig, så ska vi först och främst kalla det EPS. Och visst finns det EPS och EPS. Det finns EPS med brandhämmande egenskaper, och den som inte har det. Har den brandhämmande egenskaper kan det ge bra skydd i sig. Har den det inte går det utmärkt att bygga in EPS. Och som med alla andra delar av brandskyddet förutsätter det att man projekterar och bygger rätt.

Det är viktigt att skydda cellplasten så som anges i byggreglerna - även under byggskedet behöver den risken beaktas.

Ställer vi då fel krav i byggreglerna? Har vi missat någon funktion? Alla material som har sämre egenskaper än D-s2,d0 (läs: trä) - vilket är ännu tydligare i 2012 års byggregler:


"Exempel på material som bör skyddas är brännbar isolering, skivmaterial eller liknande i lägre brandteknisk klass än D-s2,d0."


Dessa krav gäller generellt i byggnader men för byggnader som är särskilt skyddsvärda, Br1-byggnader, har vi dessutom tuffa krav på fasaden. Jag skulle faktiskt vilja hävda att det är bland de tuffaste kraven i Europa. Sedan BBR kom 1994 så har Sverige haft fyra krav på fasaders brandegenskaper. Motsvarigheten står nu i BBR 19 och de fyra kraven är (för Br1-byggnader) att ytterväggar i byggnader ska utformas så att:

1. den avskiljande funktionen upprätthålls mellan brandceller,
2. brandspridning inuti väggen begränsas,
3. risken för brandspridning längs med fasadytan begränsas,
4. risken för personskador till följd av nedfallande delar av ytterväggen begränsas.

Ett problem som jag uppmärksammat i ett tidigare inlägg är att de europeiska verifieringsmetoderna inte innehåller alla dessa fyra krav. Det innebär i praktiken att CE-märkta fasadprodukter kan behöva en kompletterande bedömning i Sverige. Orsaken är antagligen att Sverige/Boverket har missat att anmälda dessa krav till Europeiska kommissionen. Detta är en viktig fråga som behöver rättas till innan CE-märkningen blir obligatorisk i Sverige (2013). Annars riskerar vi att få fler produkter i svenska byggnader som inte uppfyller samtliga krav. För att kunna beakta alla fyra faktorerna behövs ett fullskaleprov. I Sverige har vi hittills har använt oss av en svensk metod, SP Fire 105, som utvecklades på 80-talet efter noggranna försök. En liknande - och mer utvecklad - metod skulle ge bra förutsättningar för bra brandskydd i fasader.

Några slutsatser:

• EPS kan vara en risk om den används felaktigt, men riskerna kan hanteras genom behandling eller genom att EPS skyddas
• Europeiska fasadstandarder uppfyller inte samtliga krav i svenska byggregler. Det är av stor vikt att Boverket verkar för att verifieringsmetoderna förbättras. Utan en fullskalemetod kommer det att bli svårt att spegla de egenskaper vi vill ställa krav på i Sverige.
• Med funktionsbaserade regler ges stora möjligheter till innovativa lösningar - och vi har rätt tuffa krav i byggreglerna. Det innebär också att material med sämre egenskaper behöver skyddas eller behandlas. Att gå tillbaks till detaljregler innebär att vi risker att missa andra fördelar med materialval, t.ex. miljövinster eller lägre byggkostnader. Det talar emot ett "förbud".
• För vissa byggnader är kraven lägre - men då handlar det om byggnader där risken för personskador är små. Det finns inget hinder för försäkringsbolagen att ge credit åt bra och robusta lösningar - det enda de måste göra är att ta reda på vad de försäkrar.
• Det är bra att MSB ger räddningstjänsten stöd i utredningsarbetet. Erfarenhetsåterföringen på nationell nivå behöver bli bättre. Erfarenhetsseminariet i Stockholm imorgon är ett bra initiativ (jag har tyvärr inte möjlighet att medverka själv) - men debatten får inte bli för likriktad. Det som saknas är dock bredare kompetens och förankring. Utan samverkan riskerar viktiga aspekter att missas (läs tidigare inlägg). Värt i sammanhanget att notera är att varken MSB, räddningstjänsten Brandskyddsföreningen eller försäkringsbolag sitter med i standardiseringen (TK 181) för att bevaka europeiska byggproduktstandarder - och det är de som kommer att användas i svenska byggnader vid nybyggnad och ombyggnad.
• EPS är ett vanligt byggmaterial, både i Sverige och utomlands. Vilka slutsatser kan vi dra av de bränder som inträffas i cellplast-byggnader som inte leder till storskador? Vad är effektivast för att hantera riskerna?

Länkar i inlägget:
http://www.nyteknik.se/nyheter/bygg/fastighetsbyggen/article3422854.ece
http://www.dn.se/nyheter/sverige/byggfel-kan-ha-paskyndat-mjolbybrand
http://www.cisionwire.se/brandskyddsforeningen/r/olamplig-byggkonstruktion-paskyndade-brandforloppet-i-mjolby,c9227298
http://firesafetyengineering.blogspot.com/2012/02/ratt-byggprodukt-pa-ratt-plats.html
http://www.cisionwire.se/brandskyddsforeningen/r/pressinbjudan--erfarenhetsseminarium-om-cellplast,c9228315

Svag reglering av brandskydd i bussar

Det är nu klart att Statens Haverikommission kommer att utreda bussbranden i Helsingborg.  Ett bra besked - det finns flera skäl till att olyckan behöver utredas. Nu i veckan var min chef, Björn Sundström, med i nyheterna på TV4 med anledning av de bussbränder som inträffade nyligen, bl.a. i Helsingborg. Antalet bränder i bussar ökar i Sverige och brandskyddet i bussarna brister ofta. SP arbetar med brandskydd i bussar genom t.ex. säkrare material eller släcksystem i motorutrymmen. Syftet är att det internationella regelverket ska bli bättre. Faktum är att reglerna för bussar (och andra fordon) är ganska svagt. 



Intervjun från TV4 hittar ni här:




De krav som gäller för bussar handlar främst om materialval, och kraven är inte särskilt höga (om man jämför med vad som gäller för en byggnad). Det finns inte heller några krav på avskiljning mellan motorrum eller krav på släckssystem i motorutrymme. Reglerna som finns ges ut av ett FN-organ som flera länder, däribland Sverige, har förbundit sig att följa. Ett problem är dock att det inte finns någon bra tillsyn och kontroll på området. Efterlevnaden av kraven, och underhållet över tid, kan alltså diskuteras. Separat finns förstås krav från försäkringsbolag, men alla bussar har inte försäkring mot brand.


I motorrummet finns stora mängder brännbara vätskor, t.ex. de oljor och drivmedel som behövs. En brand kan därmed få ett snabbt och intensivt förlopp - och sprida sig till resten av bussen. Men även en brand i bussen kan få förödande konsekvenser. I Tyskland 2008 inträffade en brand på toalett i en buss vilket utvecklades till ett eldinferno och 20 personer omkom. Även för "normalbussarna" med traditionella drivmedel finns alltså brandriskerna.


Med bakgrund i detta finns det skäl att djupare analysera vilken säkerhet vi egentligen har på fordonsområdet, och vilket brandskydd vi behöver. Det finns också nya trender och risker att väga in. Nya bränslen, som biogas eller etanol, kan innebära nya risker -  forskningen på området måste dock komma ikapp. Samtidigt förekommer det att bussar används för helt nya ändamål. Bussdagis är en ny trend som etablerat sig i Sverige, åtminstone i storstäderna. Vilket brandskydd har vi på de rullande dagisen? I ett dagis som är en byggnad har vi tuffa krav på ytskikt och annat brandskydd. Men för de rullande fordonen som har samma funktion är kraven betydligt lägre.


Som bloggkollegan Fredrik, på Wuz, skriver så måste frågan också ställas vad detta innebär för säkerhet i byggnader och andra byggnadsverk. Vad händer om bussbranden inträffar i en tunnel? Eller i under en byggnad, som Knutpunkten? Har vi dimensionerat byggnadsverk för att klara ett sådant brandförlopp?

Som sagt, bra att Statens Haverikommission utreder frågan. Men frågorna är många och ett större grepp om brandskydd i bussar behöver tas, av flera skäl. Översyn av reglerna behövs, men mer forskning måste också till för att vi bättre ska kunna bedöma och hantera de risker vi faktiskt står inför.

Branden på studentboendet i Göteborg

Förra veckan deltog jag på platsbesöket för den inträffade branden på studentboendet i Göteborg. Det var ett välarrangerat besök genom samverkan mellan Räddningtjänsten Storgöteborg och BIV. Jag hoppas att det kommer fler sådana möjligheter även i andra städer. Utan samverkan med räddningstjänsterna har vi inte den möjligheten så stort tack för det! Som vice ordf i BIV vill jag uppmana räddningstjänster att fortsätta utveckla det samarbetet - ta kontakt med era lokalgrupper!  Det är oerhört givande att samla olika kompetenser efter en olycka för att fånga in ett brett perspektiv. En förutsättning för bra erfarenhetsåterföring. Genom det kan vi få bättre byggregler, bättre projektering och utförande, bättre kontroll och tillsyn, bättre insatser och restvärdesräddning och så vidare.


Jag vill inte föregå de utredningar som görs om branden men nämner några saker om byggnaden och vad som är troligt. Byggnaden, flerbostadshus i fem våningsplan, uppfördes 2004 och är alltså byggd enligt BBR. I byggnaden finns ett atrium som omgärdas av lägenheterna som har utrymningsvägar via loftgångar som vetter mot atriet. Det finns både sprinkler och brandgasventilation av atrium-delen. Även dörrstängare på lägenheterna. Men det var inte en brand i atriet som var aktuell. Branden inträffade i en lägenhet på översta våningsplanet. Brandförloppet är inte klarlagt i detalj, men det troligaste är att branden har spridit sig via fönstret och upp via takfoten. På vinden har sedan brandens spridning blivit omfattande och svårsläckt. Om inte utredningen visar något annat så är detta en av de, tyvärr vanliga, vindsbränderna - som spridit sig via takfoten.


Vi har ett stort bestånd av byggnader med vindar som är sårbara för brand. Riskerna finns främst i flerbostadshus och radhus. Följderna är främst egendomsskador - hela eller stora delar av vinden brinner av. Vad jag själv känner till så har inte personer utanför startbrandcellen skadats allvarligt eller omkommit - oavsett så är det ovanligt. Risken finns också för att underliggande lägenheter skadad eller förstörs. Särskilt om vid användning av lätta bjälklag mellan lägenhet och vind. Boverket har gett informerat om detta vid två tillfällen, 2003 och 2008.


Beståndet av "riskbyggnader" från åren 78-82 är det största, men riskerna finns både i äldre och nyare byggnader. Brandskyddsföreningen konstaterade i en utredning år 1987 att det inte år lönsamt att stärka sektioneringar efteråt. En ny djupare analys skulle vara intressant, och som dessutom borde analysera takfötterna. Ett tecken på att det inte är lönsamt att göra åtgärder kan vara att If:s skadereglerare säger till TV4 att det är fel på byggreglerna. Försäkringsbolagen har trots allt känt till att reglerna inte ger ett tillräckligt egendomsskydd sedan 80-talet. Under förutsättningen att försäkringsmarknaden fungerar borde alltså försäkringsbolagen för länge sedan gett premiesänkningar till de kunder som har byggt bort riskerna.


Jag ser att det finns två viktiga frågor rörande vindsproblematiken. (1) Hur hanterar vi det befintliga byggnadsbeståndet och (2) hur förebygger vi i nya byggnader. 


För den första frågan ser jag dels att försäkringsbolagen bör ta ett större ansvar för brandskyddet av egendom. Om problemen är så pass stora bör det gå att motivera åtgärder i efterhand. Om inte, så hjälper det inte att skylla på byggreglerna. Möjligen hjälper det försäkringsbolagen genom att byggherren/fastighetsägaren då får stå för hela kostnaden för det förebyggande brandskyddet medan försäkringsbolagen tar intäkten i form av lägre skadekostnader. Eftersom det inte är troligt att vi kan bygga bort riskerna i det befintliga beståndet är det av största vikt att vi blir bättre på räddningsinsatser mot brand i vindskonstruktioner. Behovet konstaterades redan av Brandskyddsföreningen 1987 och nyligen togs det upp av Lasse Nelson i MSB:s Tjugofyrasju. Vi behöver helt enkelt bli bättre på konstruktionsbränder.


För den andra frågan så tror jag att vi delvis har samma problem med konstruktionsbränder i byggreglerna och det byggnadstekniska brandskyddet. Både vid insats och för förebyggande har vi bra kännedom om rumsbranden, dvs. en brand i en brandcell som inte är alltför stor. Kraven i reglerna är dock inte perfekta och det finns åtskilligt som kan gå fel som gör att branden blir större än rumsbranden - även om det ändå är relativt få bränder som utvecklar sig så. Eftersom vi har få, eller inga krav inuti konstruktionerna finns det en sårbarhet som drabbar egendomsskyddet. I nya BBR 2012 finns dock ett antal förbättringar. Takfoten måste utföras som avskiljande konstruktion, dvs. den ska inte agera brandspridningsväg till vinden. Det innebär att byggbranschen nu behöver tänka om vad gäller luftade takfötter och brandskydd. Möjlighet finns alternativa lösningar. Samtidigt så är kraven på sektionering av vinden tydligare. Det är en intressant fråga att ta med sig i utredningsarbetet av branden - om byggnaden hade uppförts med BBR 2012 - hade vi då undvikit den omfattande brandspridningen?

Bättre lärande av bränder

På fredag (10/2) kommer en spännande och intressant möjlighet - BIV arrangerar platsbesök på en brandolycksplats. Platsen är studentboendet i Göteborg som brann i helgen då en person omkom. Det är alltid tragiskt när personer kommer till skada och i detta fall fick branden dessutom en stor spridning i byggnaden. Branden visade sig också vara svårsläckt.


Sådana olyckor väcker ett antal frågor hos mig. Var det byggnadstekniska skyddet otillräckligt? Följdes byggreglerna? Kan det ha varit ett projekterings- eller utförandefel? Fallerade kontrollen på vägen? Och hare kommunens tillsyn visat något? Eller är reglerna rentav otillräckliga? För att besvara frågorna behöver olyckor utredas - vi behöver veta mer om byggnaden och brandförloppet. Vilka år uppfördes bygnaden och vilka byggregler gällde då? Vilka lösningar användes? Hur utvecklades branden? Vilka system fungerade inte? Brandcellen, 1,2m avstånd mellan fönster? Lika viktigt kan det vara att konstatera vad som fungerade så att vi vet vad som är effektivast.


Tyvärr är tillfällen med platsbesök allt för få. Erfarenhetsåterföringen om det byggnadstekniska brandskyddet är överhuvudtaget inte tillräcklig. I MSBs program för räddningstjänstens insatsrapportering saknas många viktiga byggnadstekniska aspekter. Polisens utredningar satsar bara på att klarlägga om den är anlagd eller inte. Räddningstjänstens utredningar tar ett bredare perspektiv men ofta är den byggnadstekniska delen tunn. Dock är det på väg att bli bättre!


Med besöket på fredag startar BIV en satsning på erfarenhetsåterföring. Det är välkommet. Det ger en unik chans för projektörer och andra att lära och bidra till lärande. Vi som arbetar med förebyggande behöver lära oss av de olyckor som faktiskt inträffar. Vice versa kan säkert de som arbetar operativt säkert lära mycket av oss. Alla har olika roller i brandskyddsprocessen: utvecklingen av regler, konsulternas tillämpning, erfarenheter från verkligheten från fastighetsägare och kommunens tillsyn till de fall där olyckan inträffar. Genom utbyte med varandra tror jag att kvalitén kan höjas i många led. Och det tror jag är en viktig nyckel till ett effektivt brandskydd.


Åter till platsbesöket - det kostar inget för BIV-medlemmar, och att bli medlem kostar 300 kr. Billigt för en chans att lära sig något!


Här kommer lite lästips:

Johansson, van Hees (2010), En studie av vindsbränder utifrån statistik och brandutredningar