Efter Mjölbybranden: Onyanserad debatt om cellplasten

Efter branden i Mjölby har så åter cellplastens varande kommit upp på tapeten igen (Nyteknik, DN, Brandskyddsföreningen). Det är förståeligt efter en tragisk händelse men det är också lätt att diskussionen blir onyanserad. I det aktuella fallet hade troligen inte cellplasten något att göra med de personskador som inträffade. Däremot bidrog den säkert till den omfattande brandspridningen i byggnaden. Och det finns flera fall med liknande konsekvenser - inga personskador men stora egendomsskador.


Är det då förkastligt att bygga med cellplast? Borde cellplasten rentav förbjudas? Sant är att egendomsskadorna kan bli mycket stora för vissa typer av cellplast. Och visst finns risken för personskador även om den är liten. Men om vi börjar med materialet i sig, så ska vi först och främst kalla det EPS. Och visst finns det EPS och EPS. Det finns EPS med brandhämmande egenskaper, och den som inte har det. Har den brandhämmande egenskaper kan det ge bra skydd i sig. Har den det inte går det utmärkt att bygga in EPS. Och som med alla andra delar av brandskyddet förutsätter det att man projekterar och bygger rätt.

Det är viktigt att skydda cellplasten så som anges i byggreglerna - även under byggskedet behöver den risken beaktas.

Ställer vi då fel krav i byggreglerna? Har vi missat någon funktion? Alla material som har sämre egenskaper än D-s2,d0 (läs: trä) - vilket är ännu tydligare i 2012 års byggregler:


"Exempel på material som bör skyddas är brännbar isolering, skivmaterial eller liknande i lägre brandteknisk klass än D-s2,d0."


Dessa krav gäller generellt i byggnader men för byggnader som är särskilt skyddsvärda, Br1-byggnader, har vi dessutom tuffa krav på fasaden. Jag skulle faktiskt vilja hävda att det är bland de tuffaste kraven i Europa. Sedan BBR kom 1994 så har Sverige haft fyra krav på fasaders brandegenskaper. Motsvarigheten står nu i BBR 19 och de fyra kraven är (för Br1-byggnader) att ytterväggar i byggnader ska utformas så att:

1. den avskiljande funktionen upprätthålls mellan brandceller,
2. brandspridning inuti väggen begränsas,
3. risken för brandspridning längs med fasadytan begränsas,
4. risken för personskador till följd av nedfallande delar av ytterväggen begränsas.

Ett problem som jag uppmärksammat i ett tidigare inlägg är att de europeiska verifieringsmetoderna inte innehåller alla dessa fyra krav. Det innebär i praktiken att CE-märkta fasadprodukter kan behöva en kompletterande bedömning i Sverige. Orsaken är antagligen att Sverige/Boverket har missat att anmälda dessa krav till Europeiska kommissionen. Detta är en viktig fråga som behöver rättas till innan CE-märkningen blir obligatorisk i Sverige (2013). Annars riskerar vi att få fler produkter i svenska byggnader som inte uppfyller samtliga krav. För att kunna beakta alla fyra faktorerna behövs ett fullskaleprov. I Sverige har vi hittills har använt oss av en svensk metod, SP Fire 105, som utvecklades på 80-talet efter noggranna försök. En liknande - och mer utvecklad - metod skulle ge bra förutsättningar för bra brandskydd i fasader.

Några slutsatser:

• EPS kan vara en risk om den används felaktigt, men riskerna kan hanteras genom behandling eller genom att EPS skyddas
• Europeiska fasadstandarder uppfyller inte samtliga krav i svenska byggregler. Det är av stor vikt att Boverket verkar för att verifieringsmetoderna förbättras. Utan en fullskalemetod kommer det att bli svårt att spegla de egenskaper vi vill ställa krav på i Sverige.
• Med funktionsbaserade regler ges stora möjligheter till innovativa lösningar - och vi har rätt tuffa krav i byggreglerna. Det innebär också att material med sämre egenskaper behöver skyddas eller behandlas. Att gå tillbaks till detaljregler innebär att vi risker att missa andra fördelar med materialval, t.ex. miljövinster eller lägre byggkostnader. Det talar emot ett "förbud".
• För vissa byggnader är kraven lägre - men då handlar det om byggnader där risken för personskador är små. Det finns inget hinder för försäkringsbolagen att ge credit åt bra och robusta lösningar - det enda de måste göra är att ta reda på vad de försäkrar.
• Det är bra att MSB ger räddningstjänsten stöd i utredningsarbetet. Erfarenhetsåterföringen på nationell nivå behöver bli bättre. Erfarenhetsseminariet i Stockholm imorgon är ett bra initiativ (jag har tyvärr inte möjlighet att medverka själv) - men debatten får inte bli för likriktad. Det som saknas är dock bredare kompetens och förankring. Utan samverkan riskerar viktiga aspekter att missas (läs tidigare inlägg). Värt i sammanhanget att notera är att varken MSB, räddningstjänsten Brandskyddsföreningen eller försäkringsbolag sitter med i standardiseringen (TK 181) för att bevaka europeiska byggproduktstandarder - och det är de som kommer att användas i svenska byggnader vid nybyggnad och ombyggnad.
• EPS är ett vanligt byggmaterial, både i Sverige och utomlands. Vilka slutsatser kan vi dra av de bränder som inträffas i cellplast-byggnader som inte leder till storskador? Vad är effektivast för att hantera riskerna?

Länkar i inlägget:
http://www.nyteknik.se/nyheter/bygg/fastighetsbyggen/article3422854.ece
http://www.dn.se/nyheter/sverige/byggfel-kan-ha-paskyndat-mjolbybrand
http://www.cisionwire.se/brandskyddsforeningen/r/olamplig-byggkonstruktion-paskyndade-brandforloppet-i-mjolby,c9227298
http://firesafetyengineering.blogspot.com/2012/02/ratt-byggprodukt-pa-ratt-plats.html
http://www.cisionwire.se/brandskyddsforeningen/r/pressinbjudan--erfarenhetsseminarium-om-cellplast,c9228315