Friday, March 2, 2012

Fördyrar kommunala särkrav byggandet?

Har vi lokala byggregler i Sverige?
Regeringen tillsatte i höstas en utredning om byggandet i Sverige - och om kommuner genom särkrav fördyrar byggandet. Frågan är högst aktuell, inte bara för de lokala energikrav kommuner ställer utan även för brandskyddsområdet. Det finns flera exempel.


Jag vill dock börja med att påpeka att det faktiskt är en tveeggad fråga . Det ska så klart finnas en balans vid tillämpningen av regler - byggnader ska vara säkra. Samtidigt ska kraven inte vara för rigorösa att de innebär ett dyrt byggande. När jag grävde i standardbrandkurvans historia hittade jag följande citat ur Statens Provningsanstalts Meddelande 66 från 1935. Det gäller än idag, och kan appliceras på andra områden än brandmotstånd:


"Den grad av motståndsförmåga mot brand, som man i olika fall anser sig böra kräva, kan vara av mycket stor ekonomisk betydelse vid byggnaders uppförande. Alltför sträng fordran kan alltför mycket fördyra byggnaden; en mild fordran kan visserligen göra byggnaden billigare, men i hög grad öka brandrisken."


Balansen mellan kostnad och säkerhet är svår - och det är en värderingsfråga. Just av detta skäl har vi nationella regler i Sverige - inte lokala. Det är en värderingsfråga vad säkerhetsnivån ska vara och den bestäms av samhället. Det är självklart bra att vi diskuterar värderingarna, att vi tar lärdom av erfarenheter och ständigt följer den tekniska utvecklingen. Men diskussionen bör inte äga rum vid tillämpningen av reglerna. Det är inte rättssäkert och det kan få orimliga konsekvenser. 


Det senaste exemplet som vållat stor debatt (läs Wuz inlägg1 och inlägg2) är det PM som Södertörns brandförsvarsförbund har yttrat där man förordar tekniska lösningar som ligger på en annan nivå än kraven i Boverkets byggregler. Genom att räddningstjänstens trycker på att brandskyddet ska byggas in i byggnaden blir det billigare och enklare för kommunen - men dyrare för byggherren. Och svårt att bygga på ett standardiserat och enhetligt sätt. Som Fredrik på Wuz mycket riktigt påpekar är det inte heller givet att säkerheten blir bättre.


"Södertörns brandförsvarsförbund förordar att byggnader utförs så att ingen stegutrymning skall behöva genomföras för de boende. Istället ska tekniska lösningar tillföras trapphuset så att det även vid nödlägen alltid är en säker väg ut."


Det finns fler exempel, där kanske andra skäl ligger bakom. I Svedala uppförs en skola där räddningstjänsten i princip ställer krav på sprinkler. Det finns inget stöd för sprinklerkrav i skolor enligt BBR. Givetvis kan sprinkler installeras av egen ambition, eller för att kunna göra andra avsteg på brandskyddet.

Är detta då enstaka exempel? Eller ser det ut så här i hela landet? Kanske ger regeringens utredning svar på det. Det finns dock ett intressant fall. Bloggkollegan Fredrik på Wuz projekterade brandskyddet vid Lidls etablering i Sverige. Samma projektering i 125 kommuner. Ett unikt projekt som faktiskt ger ett svar (för just det fallet). Tillämpningen var inte lika över landet. Vissa kommuner ställer högre krav  - kanske för att de inte är nöjda med byggreglerna. 



Huvudbudskapet i de utbildningar om byggreglerna som jag håller i slutet på mars är Rättssäker tillämpning av brandskyddsreglerna. För byggherren gäller det att uppfylla kraven så att brandskyddet blir tillräckligt. Och för kommunen gäller det att i sin tillsyn göra kontroller, inte att ställa särkrav. Med det vill jag trycka på är att det av flera skäl är viktigt att respektera reglerna - och att utifrån det samarbeta för ett bra brandskydd i samhället. Och diskutera gärna om reglerna är rätt eller fel, men blanda inte ihop det med tillämpningen.


UPPDATERING
Efter förfrågan har jag samlat samtliga länkar i inlägget enligt nedan.
http://www.regeringen.se/sb/d/14878/a/183802
http://www.wuz.se/brandskydd-i-byggnader/tveksamt-pm-om-brandskydd-i-praktiken/
http://www.wuz.se/brandskydd-i-byggnader/utrymning-med-rddningstjnstens-utrustning/
http://www.wuz.se/wp-content/uploads/PM_615_Brandskydd_i_praktiken.pdf
http://www.wuz.se/res/Publikationer/projektering.pdf
http://www.sp.se/sv/training/Sidor/brandskyddsregler.aspx

4 comments:

  1. Intressant läsning.
    Men jag är lite tveksam till det du påstår.
    Vi har 290 kommuner i Sverige, och alla har inte heltidskår. Insatstiden kommer därför att skilja, och därför kan det hända att man måste ställa större krav. Även Södertörn har glesbygd med långa tider för att nå fram, särskilt i delar av skärgården. Det kan därför vara relevant att ställa strängare krav för att uppnå samma skyddsnivå.
    Exemplet med de drygt 100 Lidl-butikerna har jag hört många gånger. Men alla är inte lika, dels är det skillnad i insatstid och sedan har jag sett helt olika förläggning av butiker. 4 varianter har jag sett 1: Enplansbyggnad som ligger helt fritt med minst 25 meter till nästa granne, 2: Enplansbyggnad med grannbutiken kloss mot vägg, 3: Enplansbyggnad med några meter (har inte mätt med bedömer till cirka 5 meter) till flerbostadshus och 4: I bottenplan på ett flera våningar högt flerbostadshus.
    Kan man ha samma brandskydd i de fyra olika fallen? Ja, om man väljer det strängaste men det tror jag inte Lidl är intresserade av. Det finns andra som säger samma sak inom företag verksamma i många kommuner. Men glöm inte att det faktiskt kan vara rätt att det blir olika utföranden eftersom de lokala förutsättningarna varierar... Funktionskravet ska hållas exempelvis 60 minuter innan brandspridning till intilliggande byggnad.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ännu ligger ansvaret för att utöva räddningstjänstuppdrag hos landets kommuner. Visserligen är Brandskyddsförningen med flera duktiga på att förankra räddningstjänsten en instans och myndighet (de tappar väl annars auktoritet i sitt säljande). Brand och riskkunskapen i kommunerna har hamnat på den instans som säkertsäller räddningstjänst uppdragen, man har ofta av rådande kultur valt att kalla denna instans för räddningstjänsten. Då "räddningstjänsten" är en del av kommunens förvaltningar (i bland även en del av kommunens ända förvaltning), så kan det vara så att man har i uppdrag att säkerställa en viss säkerhetsnivå för kommunens räkning i de kommunala byggnaderna. Hur vida detta görs i byggnationer av friskolor kan jag ej uttala mig om, men ännu är de flesta skolorna kommunalägda. Så vill SP:s företrädare vill ha rödtråd i granskning byggprocessen så är det nog dags att uppdraget för räddningstjänst blir statligt. För annars finns riken att man har dubbla uppdrag för sin huvudman kommunen (viket kan vara svårt för lekmän att skilja på, då man är sakkunnig åt byggnadsnämnden och i vissa fall har i uppdrag att upprätthålla kommunens säk.nivå för egna byggnader).

      //Pragmatikern

      Delete
  2. Åke, alla Lidl-byggnader har, precis som du nämner, inte samma förutsättningar. Den stora diskussionsämnena för dessa byggnader handlade i huvudsak om utformningen av det invändiga brandskyddet där variationen i de "typbutiker" som projekterats är mycket liten. Det mesta brandskydd som vi projekterar förutsätter inte räddningsinsats för att beaktas som "bra". Därför kvarstår frågan om hur "särkraven" ska hanteras och debatten känns viktig!

    ReplyDelete
  3. Lidls brandskydd är (som i en del andra fall också) helt uppbyggd på agerande från personalen. Om personal vid tillsyn inte kan uppvisa kunskap kring hur larmet fungerar (att utlösa det) så skall byggnaden utrymmas till verksamheten kan påvisa att samtlig personal kan agera enligt vad det är tänkt i brandskydddokumentationen. Detta är kostnadseffektivt byggande som är godkänt enligt lag...

    ReplyDelete