 |
| Oskyddade hallar i stål är ett av flera exempel på varierande, och bristande regeltillämpning. Resultatet är mindre säkra byggnader och skeva konkurrensförhållanden. |
Nyligen publicerade också Brandsäkert en debattartikel från Sveriges Brandkonsultförening på temat de nya byggreglerna. Man ifrågasätter syftet med de nya reglerna, och effekten av reglerna.
Blir inte brandsäkerheten bättre med de nya reglerna? I stort så får jag tyvärr hålla med, de nya brandskyddsreglerna kommer inte dramatiskt att minska antalet skadade i bränder. Det finns flera skäl till detta. (1) Syftet var inte att höja säkerhetsnivån - däremot kunde kostnadseffektiva förbättringar göras. Bakgrunden var bl.a. att Sveriges notoriskt höga byggkostnader inte gav något utrymme för stora kostnadsökningar. (2) Som författarna själva skriver är brandskador till stor del socialt relaterade - tekniska åtgärder är därför mer effektiva riktade mot individers enskilda behov (3) byggnadsbeståndet förnyas dessutom bara med någon procent varje år och det gör att det tar lång tid innan effekten syns i praktiken.
Har då inget blivit bättre? Och varför har vi egentligen reviderat reglerna? Jag menar att brandskyddet faktiskt har blivit bättre på vissa betydelsefulla områden - i motsats till författarna. Här vill jag särskilt lyfta de utsatta grupperna. Med utsatta menar jag de som är utsatta för en väsentligen högre risk, t.ex. pga. att de inte har möjlighet att sätta sig själv i säkerhet. Dessa grupper må bara utgöra en liten del av befolkningen men här har faktiskt gjorts som innebär en stor förbättring för individen, även om effekten är mindre påtaglig i samhället i stort. Som exempel så är det omkring 100.000 som idag bor på särskilda boende för personer med vårdbehov. För personer i denna verksamhet vet vi att risken att omkomma är flera gånger högre. Genom det nya kravet på sprinkler kommer personer i nya sådana boenden utsättas för en lägre risk. Dessutom har LSO genom de nya byggreglerna fått en ny referenspunkt vilket på sikt lär leda till fler sprinklersystem även i befintliga verksamheter. Förbättring för dessa utsatta personer tycker jag är värd att lyfta - även om det inte räddar resten av Sverige.
Har då inget blivit bättre? Och varför har vi egentligen reviderat reglerna? Jag menar att brandskyddet faktiskt har blivit bättre på vissa betydelsefulla områden - i motsats till författarna. Här vill jag särskilt lyfta de utsatta grupperna. Med utsatta menar jag de som är utsatta för en väsentligen högre risk, t.ex. pga. att de inte har möjlighet att sätta sig själv i säkerhet. Dessa grupper må bara utgöra en liten del av befolkningen men här har faktiskt gjorts som innebär en stor förbättring för individen, även om effekten är mindre påtaglig i samhället i stort. Som exempel så är det omkring 100.000 som idag bor på särskilda boende för personer med vårdbehov. För personer i denna verksamhet vet vi att risken att omkomma är flera gånger högre. Genom det nya kravet på sprinkler kommer personer i nya sådana boenden utsättas för en lägre risk. Dessutom har LSO genom de nya byggreglerna fått en ny referenspunkt vilket på sikt lär leda till fler sprinklersystem även i befintliga verksamheter. Förbättring för dessa utsatta personer tycker jag är värd att lyfta - även om det inte räddar resten av Sverige.
Om nu reglerna inte kommer rädda särskilt många liv, vad var då syftet egentligen? Ett stort problem har varit att tillämpningen har varierat. Det finns flera exempel på detta. Och lika många skäl till varför tillämpningen har varierat. En faktor har varit att reglerna har varit otydliga och svåra att mäta.
Ett tydlig exempel på detta är bärförmåga vid brand i hallbyggnader. Debatten pågår här för fullt nu med färska inlägg både i de senaste numren av Tjugofyra7 och andra forum (Tjugofyra7, denna blogg). Och debatten är inte ny, åtminstone sedan 2007 har frågan cirkulerat (se Sirenen 2007, nr 6 "Regelvidrig praxis breder ut sig"). Efter vårens klargörande av Boverket är dock saken klar. Reglerna ger inte stöd för vissa av de verifieringsmetoder som har använts för att uppföra hallbyggnader med oskyddat stål. För dessa byggnader har man alltså inte uppfyllt reglerna. Resultatet är byggnader som är mindre brandsäkra. Men det har också inneburit en skev konkurrenssituation för konsultbranschen, och inte minst för de andra lösningar och material som möjligen kunde använts istället. Enligt uppgift från Stålbyggnadsinstitutet kan det handla om miljontals kvadratmeter som är byggda på detta sätt.
Det finns flera skäl till varför vi står där vi står men det viktigaste nu tror jag är att blicka framåt. Hur blir vi bättre? Det är några saker jag tror är viktiga att satsa på:
(1) Reglerna måste vara tydliga, och de måste också respekteras av både säkerhetsskäl och konkurrensskäl, annars riskerar vi en moralisk utförsbacke där brandskyddet kommer att försämras i takt med att man konkurrerar med ge de billigaste lösningarna i gråzonen för vad som egentligen inte är tillåtet enligt reglerna.
(2) Fler oberoende granskningar, t.ex. tredjepartsgranskningar. Fler kritiska frågor ställs utifrån nya perspektiv och självreflektionen ökar.
(3) Ökat branschdeltagande för gemensamma riktlinjer. Boverket sätter ribban i reglerna men på många områden ska den enskilde projektören göra bedömningar och val. Det kan handla om hur CFD-modeller ska tillämpas, hur man ska hantera de risker Boverket anger för Br0-byggnader eller vad som är rimliga specifikationer för en brandgasventilatorer. Här pågår arbete både inom BIV, inom standardiseringen och i FoU-projekt - men mer liknande satsningar kommer att behövas.
(4) Bättre och enhetlig tillsyn. Kommunens tillsyn måste bli bättre, och den måste också bli mer konsekvent. Tillsynen fungerar olika över landet och har även funnits tendenser till särkrav i vissa kommuner. Bra att MSB nu ger ut en tillsynshandbok (LSO). Är det Boverket som ger ut nästa (för PBL)?
De nya reglerna löser inte allt detta. Men med en ny start i nya tydligare regler är det ett utmärkt tillfälle att börja jobba med de andra frågorna på allvar. Kanske ger debatten på Brandskydd 2012 en del av svaren på hur vi ska bli bättre - och hos vem bollen ligger. Det behövs.
Ett tydlig exempel på detta är bärförmåga vid brand i hallbyggnader. Debatten pågår här för fullt nu med färska inlägg både i de senaste numren av Tjugofyra7 och andra forum (Tjugofyra7, denna blogg). Och debatten är inte ny, åtminstone sedan 2007 har frågan cirkulerat (se Sirenen 2007, nr 6 "Regelvidrig praxis breder ut sig"). Efter vårens klargörande av Boverket är dock saken klar. Reglerna ger inte stöd för vissa av de verifieringsmetoder som har använts för att uppföra hallbyggnader med oskyddat stål. För dessa byggnader har man alltså inte uppfyllt reglerna. Resultatet är byggnader som är mindre brandsäkra. Men det har också inneburit en skev konkurrenssituation för konsultbranschen, och inte minst för de andra lösningar och material som möjligen kunde använts istället. Enligt uppgift från Stålbyggnadsinstitutet kan det handla om miljontals kvadratmeter som är byggda på detta sätt.
Det finns flera skäl till varför vi står där vi står men det viktigaste nu tror jag är att blicka framåt. Hur blir vi bättre? Det är några saker jag tror är viktiga att satsa på:
(1) Reglerna måste vara tydliga, och de måste också respekteras av både säkerhetsskäl och konkurrensskäl, annars riskerar vi en moralisk utförsbacke där brandskyddet kommer att försämras i takt med att man konkurrerar med ge de billigaste lösningarna i gråzonen för vad som egentligen inte är tillåtet enligt reglerna.
(2) Fler oberoende granskningar, t.ex. tredjepartsgranskningar. Fler kritiska frågor ställs utifrån nya perspektiv och självreflektionen ökar.
(3) Ökat branschdeltagande för gemensamma riktlinjer. Boverket sätter ribban i reglerna men på många områden ska den enskilde projektören göra bedömningar och val. Det kan handla om hur CFD-modeller ska tillämpas, hur man ska hantera de risker Boverket anger för Br0-byggnader eller vad som är rimliga specifikationer för en brandgasventilatorer. Här pågår arbete både inom BIV, inom standardiseringen och i FoU-projekt - men mer liknande satsningar kommer att behövas.
(4) Bättre och enhetlig tillsyn. Kommunens tillsyn måste bli bättre, och den måste också bli mer konsekvent. Tillsynen fungerar olika över landet och har även funnits tendenser till särkrav i vissa kommuner. Bra att MSB nu ger ut en tillsynshandbok (LSO). Är det Boverket som ger ut nästa (för PBL)?
De nya reglerna löser inte allt detta. Men med en ny start i nya tydligare regler är det ett utmärkt tillfälle att börja jobba med de andra frågorna på allvar. Kanske ger debatten på Brandskydd 2012 en del av svaren på hur vi ska bli bättre - och hos vem bollen ligger. Det behövs.
Hej,
ReplyDeleteTack för ett bra inlägg! Jag har dock åtminstone en synpunkt och det är att Boverket i sitt svar endast säger att den modell för att bestämma skadearean, den sk "3-metersmetoden" inte kan tillämpas för bedömning av skadeområdets storlek i EKS. De säger ingenting om att den inte kunnat användas tidigare.
Hej Björn,
DeleteDet är riktigt som du säger. Det är för EKS som Boverket har gjort ett tydligt ställningstagande. För tidigare regler är det mer av en gråzon då det inte finns några tydliga avgöranden.
Det är också viktigt att påpeka att det är verifieringsmetoden som har varit i fokus. Det kan mycket väl finnas andra verifieringsmetoder som kan visa att oskyddade konstruktioner kan tillämpas. Men här ligger förstås bevisbördan på byggherren/projektören.