Svag reglering av brandskydd i bussar

Det är nu klart att Statens Haverikommission kommer att utreda bussbranden i Helsingborg.  Ett bra besked - det finns flera skäl till att olyckan behöver utredas. Nu i veckan var min chef, Björn Sundström, med i nyheterna på TV4 med anledning av de bussbränder som inträffade nyligen, bl.a. i Helsingborg. Antalet bränder i bussar ökar i Sverige och brandskyddet i bussarna brister ofta. SP arbetar med brandskydd i bussar genom t.ex. säkrare material eller släcksystem i motorutrymmen. Syftet är att det internationella regelverket ska bli bättre. Faktum är att reglerna för bussar (och andra fordon) är ganska svagt. 



Intervjun från TV4 hittar ni här:




De krav som gäller för bussar handlar främst om materialval, och kraven är inte särskilt höga (om man jämför med vad som gäller för en byggnad). Det finns inte heller några krav på avskiljning mellan motorrum eller krav på släckssystem i motorutrymme. Reglerna som finns ges ut av ett FN-organ som flera länder, däribland Sverige, har förbundit sig att följa. Ett problem är dock att det inte finns någon bra tillsyn och kontroll på området. Efterlevnaden av kraven, och underhållet över tid, kan alltså diskuteras. Separat finns förstås krav från försäkringsbolag, men alla bussar har inte försäkring mot brand.


I motorrummet finns stora mängder brännbara vätskor, t.ex. de oljor och drivmedel som behövs. En brand kan därmed få ett snabbt och intensivt förlopp - och sprida sig till resten av bussen. Men även en brand i bussen kan få förödande konsekvenser. I Tyskland 2008 inträffade en brand på toalett i en buss vilket utvecklades till ett eldinferno och 20 personer omkom. Även för "normalbussarna" med traditionella drivmedel finns alltså brandriskerna.


Med bakgrund i detta finns det skäl att djupare analysera vilken säkerhet vi egentligen har på fordonsområdet, och vilket brandskydd vi behöver. Det finns också nya trender och risker att väga in. Nya bränslen, som biogas eller etanol, kan innebära nya risker -  forskningen på området måste dock komma ikapp. Samtidigt förekommer det att bussar används för helt nya ändamål. Bussdagis är en ny trend som etablerat sig i Sverige, åtminstone i storstäderna. Vilket brandskydd har vi på de rullande dagisen? I ett dagis som är en byggnad har vi tuffa krav på ytskikt och annat brandskydd. Men för de rullande fordonen som har samma funktion är kraven betydligt lägre.


Som bloggkollegan Fredrik, på Wuz, skriver så måste frågan också ställas vad detta innebär för säkerhet i byggnader och andra byggnadsverk. Vad händer om bussbranden inträffar i en tunnel? Eller i under en byggnad, som Knutpunkten? Har vi dimensionerat byggnadsverk för att klara ett sådant brandförlopp?

Som sagt, bra att Statens Haverikommission utreder frågan. Men frågorna är många och ett större grepp om brandskydd i bussar behöver tas, av flera skäl. Översyn av reglerna behövs, men mer forskning måste också till för att vi bättre ska kunna bedöma och hantera de risker vi faktiskt står inför.

Branden på studentboendet i Göteborg

Förra veckan deltog jag på platsbesöket för den inträffade branden på studentboendet i Göteborg. Det var ett välarrangerat besök genom samverkan mellan Räddningtjänsten Storgöteborg och BIV. Jag hoppas att det kommer fler sådana möjligheter även i andra städer. Utan samverkan med räddningstjänsterna har vi inte den möjligheten så stort tack för det! Som vice ordf i BIV vill jag uppmana räddningstjänster att fortsätta utveckla det samarbetet - ta kontakt med era lokalgrupper!  Det är oerhört givande att samla olika kompetenser efter en olycka för att fånga in ett brett perspektiv. En förutsättning för bra erfarenhetsåterföring. Genom det kan vi få bättre byggregler, bättre projektering och utförande, bättre kontroll och tillsyn, bättre insatser och restvärdesräddning och så vidare.


Jag vill inte föregå de utredningar som görs om branden men nämner några saker om byggnaden och vad som är troligt. Byggnaden, flerbostadshus i fem våningsplan, uppfördes 2004 och är alltså byggd enligt BBR. I byggnaden finns ett atrium som omgärdas av lägenheterna som har utrymningsvägar via loftgångar som vetter mot atriet. Det finns både sprinkler och brandgasventilation av atrium-delen. Även dörrstängare på lägenheterna. Men det var inte en brand i atriet som var aktuell. Branden inträffade i en lägenhet på översta våningsplanet. Brandförloppet är inte klarlagt i detalj, men det troligaste är att branden har spridit sig via fönstret och upp via takfoten. På vinden har sedan brandens spridning blivit omfattande och svårsläckt. Om inte utredningen visar något annat så är detta en av de, tyvärr vanliga, vindsbränderna - som spridit sig via takfoten.


Vi har ett stort bestånd av byggnader med vindar som är sårbara för brand. Riskerna finns främst i flerbostadshus och radhus. Följderna är främst egendomsskador - hela eller stora delar av vinden brinner av. Vad jag själv känner till så har inte personer utanför startbrandcellen skadats allvarligt eller omkommit - oavsett så är det ovanligt. Risken finns också för att underliggande lägenheter skadad eller förstörs. Särskilt om vid användning av lätta bjälklag mellan lägenhet och vind. Boverket har gett informerat om detta vid två tillfällen, 2003 och 2008.


Beståndet av "riskbyggnader" från åren 78-82 är det största, men riskerna finns både i äldre och nyare byggnader. Brandskyddsföreningen konstaterade i en utredning år 1987 att det inte år lönsamt att stärka sektioneringar efteråt. En ny djupare analys skulle vara intressant, och som dessutom borde analysera takfötterna. Ett tecken på att det inte är lönsamt att göra åtgärder kan vara att If:s skadereglerare säger till TV4 att det är fel på byggreglerna. Försäkringsbolagen har trots allt känt till att reglerna inte ger ett tillräckligt egendomsskydd sedan 80-talet. Under förutsättningen att försäkringsmarknaden fungerar borde alltså försäkringsbolagen för länge sedan gett premiesänkningar till de kunder som har byggt bort riskerna.


Jag ser att det finns två viktiga frågor rörande vindsproblematiken. (1) Hur hanterar vi det befintliga byggnadsbeståndet och (2) hur förebygger vi i nya byggnader. 


För den första frågan ser jag dels att försäkringsbolagen bör ta ett större ansvar för brandskyddet av egendom. Om problemen är så pass stora bör det gå att motivera åtgärder i efterhand. Om inte, så hjälper det inte att skylla på byggreglerna. Möjligen hjälper det försäkringsbolagen genom att byggherren/fastighetsägaren då får stå för hela kostnaden för det förebyggande brandskyddet medan försäkringsbolagen tar intäkten i form av lägre skadekostnader. Eftersom det inte är troligt att vi kan bygga bort riskerna i det befintliga beståndet är det av största vikt att vi blir bättre på räddningsinsatser mot brand i vindskonstruktioner. Behovet konstaterades redan av Brandskyddsföreningen 1987 och nyligen togs det upp av Lasse Nelson i MSB:s Tjugofyrasju. Vi behöver helt enkelt bli bättre på konstruktionsbränder.


För den andra frågan så tror jag att vi delvis har samma problem med konstruktionsbränder i byggreglerna och det byggnadstekniska brandskyddet. Både vid insats och för förebyggande har vi bra kännedom om rumsbranden, dvs. en brand i en brandcell som inte är alltför stor. Kraven i reglerna är dock inte perfekta och det finns åtskilligt som kan gå fel som gör att branden blir större än rumsbranden - även om det ändå är relativt få bränder som utvecklar sig så. Eftersom vi har få, eller inga krav inuti konstruktionerna finns det en sårbarhet som drabbar egendomsskyddet. I nya BBR 2012 finns dock ett antal förbättringar. Takfoten måste utföras som avskiljande konstruktion, dvs. den ska inte agera brandspridningsväg till vinden. Det innebär att byggbranschen nu behöver tänka om vad gäller luftade takfötter och brandskydd. Möjlighet finns alternativa lösningar. Samtidigt så är kraven på sektionering av vinden tydligare. Det är en intressant fråga att ta med sig i utredningsarbetet av branden - om byggnaden hade uppförts med BBR 2012 - hade vi då undvikit den omfattande brandspridningen?

Rätt byggprodukt på rätt plats?

Idag håller jag föredrag på fasaddagen i Göteborg. För både byggherrar och industrin är det viktigt att kunna säkerställa att man har rätt byggprodukt på rätt plats. Ytterst handlar det så klart om att man byggnaden, med ingående material och produkter, har de egenskaper som behövs. För brandskydd handlar det om allt från brandmotstånd, reaction to fire, tillförlitlighet för tekniska system eller responstider för larmsystem. Dessutom ska egenskaperna bibehållas tid. Om de inte egenskaperna bibehålls så måste man kunna underhålla de eller byta ut de så att brandskyddet inte försämras över tid.


Skyldigheten att använda lämpliga byggprodukter i en byggnad framgår i PBL - i princip betyder det rätt bygg produkt på rätt plats. Det finns flera sätt att visa att byggprodukterna har rätt egenskaperna. Vanligast är genom märkningar, såsom den europeiska CE-märkningen, svenskt typgodkännande eller frivilliga märkningar som SP:s P-märkning. Den 1 juli 2013 kommer det att blir stora förändringar på området genom att CE-märkning blir obligatorisk inom det harmoniserade området (dvs. där europeiska metoder finns). Och i dagarna lämnade Boverket en rapport som föreslår att systemet för typgodkännande försvinner. Beslut är dock inte taget än.


CE-märkningen är en gemensam europeisk märkning som i princip innebär en kvalitetssäkrad innehållsförteckning. Det innebär att man ska kunna lita på att de egenskaper som beskrivs för produkten stämmer. Dock måste byggherren själv säkerställa att produkten verkligen uppfyller kraven för det tänkta ändamålet. Det kan t.ex. innebära att en tapet som är CE-märkt och som kan användas i södra Europa inte uppfyller de svenska kraven då vi har tuffare krav på begränsning av rökutveckling.


Typgodkännande är ett nationellt system för märkning som garanterar att byggreglerna är uppfyllda för en avsedd användning. Liksom för CE-märkningen måste man alltså säkerställa att användningen är korrekt, men med förenklingen att typgodkännandet då garanterar att själva byggreglerna i Sverige är uppfyllda. P-märkningen är ett frivilligt system som liknar typgodkännandet genom att den också betyder att byggreglerna är uppfyllda. Dessutom kan P-märkta produkter innehålla kvalitetsegenskaper. T.ex. att en glasruta ska vara transparent- vilket faktiskt inte är ett krav i CE-märkningen.


Jag gick i helgen förbi ett bygge av en tillfällighet. Utanför den avspärrade byggplatsen låg skivor staplade - några hade redan blivit monterade på fasaden. Av ren nyfikenhet tittade jag närmare på skivorna och noterade att produkterna var CE-märkta. Eftersom byggnaden var en 5-våningsbyggnad gäller byggnadsklass Br1. Det innebär att fyra brandskyddskrav på ytterväggen enligt BBR ska vara uppfyllda. Standarden som produkterna var CE-märkta enligt kunde dock endast verifiera två av dessa egenskaper. Som bäst kan alltså hälften av brandskyddskraven för produkten uppfyllas. Och enbart ett av dessa krav, ytskiktskravet, verkar ha varit uppfyllt. Ett eller två rätt av fyra känns inte tillfredsställande. Möjligen kan så klart analytisk dimensionering ha tillämpats för att verifiera avsteg från fasadkraven genom kompenserande brandskyddsåtgärder - men det känns som en longshot.


Just verifieringen av byggprodukters egenskaper är en sak jag kommer att trycka på utbildningsserien jag håller i slutet på mars. Där kommer jag också trycka på vikten av att byggherren i sin kontroll säkerställer rätt egenskaper för byggprodukterna. Med de märkningssystem som finns är förutsättningarna goda för att säkerställa att kraven uppfylls. För kommunen finns det så klart skäl till att i tillsynen uppmärksamma detta. Vid det arbetsplatsbesök som kommunen är skyldig att göra kan just detta vara en av de saker som bör kontrolleras - används rätt byggprodukt på rätt plats?

Bättre lärande av bränder

På fredag (10/2) kommer en spännande och intressant möjlighet - BIV arrangerar platsbesök på en brandolycksplats. Platsen är studentboendet i Göteborg som brann i helgen då en person omkom. Det är alltid tragiskt när personer kommer till skada och i detta fall fick branden dessutom en stor spridning i byggnaden. Branden visade sig också vara svårsläckt.


Sådana olyckor väcker ett antal frågor hos mig. Var det byggnadstekniska skyddet otillräckligt? Följdes byggreglerna? Kan det ha varit ett projekterings- eller utförandefel? Fallerade kontrollen på vägen? Och hare kommunens tillsyn visat något? Eller är reglerna rentav otillräckliga? För att besvara frågorna behöver olyckor utredas - vi behöver veta mer om byggnaden och brandförloppet. Vilka år uppfördes bygnaden och vilka byggregler gällde då? Vilka lösningar användes? Hur utvecklades branden? Vilka system fungerade inte? Brandcellen, 1,2m avstånd mellan fönster? Lika viktigt kan det vara att konstatera vad som fungerade så att vi vet vad som är effektivast.


Tyvärr är tillfällen med platsbesök allt för få. Erfarenhetsåterföringen om det byggnadstekniska brandskyddet är överhuvudtaget inte tillräcklig. I MSBs program för räddningstjänstens insatsrapportering saknas många viktiga byggnadstekniska aspekter. Polisens utredningar satsar bara på att klarlägga om den är anlagd eller inte. Räddningstjänstens utredningar tar ett bredare perspektiv men ofta är den byggnadstekniska delen tunn. Dock är det på väg att bli bättre!


Med besöket på fredag startar BIV en satsning på erfarenhetsåterföring. Det är välkommet. Det ger en unik chans för projektörer och andra att lära och bidra till lärande. Vi som arbetar med förebyggande behöver lära oss av de olyckor som faktiskt inträffar. Vice versa kan säkert de som arbetar operativt säkert lära mycket av oss. Alla har olika roller i brandskyddsprocessen: utvecklingen av regler, konsulternas tillämpning, erfarenheter från verkligheten från fastighetsägare och kommunens tillsyn till de fall där olyckan inträffar. Genom utbyte med varandra tror jag att kvalitén kan höjas i många led. Och det tror jag är en viktig nyckel till ett effektivt brandskydd.


Åter till platsbesöket - det kostar inget för BIV-medlemmar, och att bli medlem kostar 300 kr. Billigt för en chans att lära sig något!


Här kommer lite lästips:

Johansson, van Hees (2010), En studie av vindsbränder utifrån statistik och brandutredningar